måndag 27 april 2020

Gems Weekly Photo Challenge: TACKA



Tacka med lammungar. Fri bild från nätet.

Jag vill varmt TACKA Artur Hazelius (1833-1901) för hans storartade livsverk Skansen på Djurgården i Stockholm. Denna fantastiska djur- och kulturvärld, som inte bara lockar huvudstadsborna, utan även turister från hela världen. Just nu - under Corona-våren 2020 - är Skansen en av de mycket få kulturinstitutioner som håller öppet varje dag, så jag passade på att inviga mitt nyköpta årskort igår. Och, jo visst, fanns det en och annan TACKA där, men de flesta besökarna rusade iväg till Björnberget för att få en skymt av Lill-Babs och hennes två ungar, som nyss krupit ut ur boet.


 Foto taget av Skansen. Lill-Babs var inte hemma igår.



Mina band till Skansen är dock mycket äldre än så; de startar med min farfar, som spelade i Flottans Musikkår på Skansens estrad (den gamla, numera rivna) under 1920- och 30-talet. Orkestern var populär, och min pappa fick komma in gratis på söndagarna med smörgåspaket till farfar. Långt senare, hösten 1986, läste jag folklivsforskning (etnologi) vid Stockholms universitet och belönades med både friluftsundervisning och gratis inträde på Skansen. Likaså när jag blev anställd vid Institutet för Folklivsforskning några år därefter. Ack, dessa mysiga luncher med kollegerna på krogen Tre Byttor! 

Idag får jag vandra på Skansen med pensionärsrabatt, mycket TACK-SAM för alla fina minnen därifrån. Dessutom upptäcker jag alltid något nytt i miljön, en gammal eller ny företeelse, och förundras över hur vidsträckt detta branta område är, när man tar ut alla slingerkrokar på berget.





- Vad gör du här med din kamera? 
I bakgrunden tornet Bredablick.


Här på närmare håll.


Seglora kyrka från 1729, på Skansen sedan 1918, är en av Stockholms mest populära bröllopskyrkor, och faktiskt har jag bevistat en vigsel där sommaren 1975. Minns vackra interiörer, men kyrkan, liksom stugorna, hålls just nu låsta för besökare.







Här i halsjärnet kan man hamna om man inte håller rekommenderat avstånd till andra besökare. I bakgrunden syns den blekingska Kyrkhultstugan från början av 1800-talet, på Skansen sedan 1891.






Blomsterplanteringarna strax innanför entrén brukar nästan vara i klass med dem på Liseberg så här års, men än har de inte nått sin fullaste prakt.







Vill man läsa en verkligt roande och intressant bok om hur det kunde gå till under Skansens pionjärtid, så rekommenderar jag:








"Tror fröken att det klarnar? " Sigrid Millraths minnen från Oscar II:s tid och Artur Hazelius Skansen, redigerad av Arne Biörnstad, och utgiven på Nordiska museets förlag 1993. Den blott tjugoåriga fröken Millrath var Hazelius sekreterare och assistent redan från starten 1891. Jag tror han hade en hel del att TACKA denna duktiga unga kvinna för att resultatet blev så gott som det blev.


Här finns flera tolkningar av homonymen TACKA i veckan fotoutmaning från Susanne.






8 kommentarer:

  1. Vilket fint inlägg och så fina minnen du har av Skansen! Jag har nog bara satt min fot där en eller max två gånger under min livstid men jag blir sugen att åka dit efter ditt inlägg.

    SvaraRadera
  2. Oh jag får väl Tacka dig för trevlig tolkning och vackra bilder på alla fantastiska djur, djurälskare som jag är. Men djur som Lill-Babs har jag respektlös och vill inte träffa :) men vad vackra de är o de ser redigt kramgo ut.
    Kramiz

    SvaraRadera
  3. Tack för det väldigt fina inlägget, och jag kan bara hålla med och tacka för att Skansen finns! Fantastiskt!

    SvaraRadera
  4. Visst är Skansen en skatt, både för turister och stockholmare. Nu har ju många löst årskort utan ambition att gå dit, bara för att stötta i kristider. Vackert!

    SvaraRadera
  5. Tack för ditt fina inlägg! Så roligt det måste vara för dig att ha flera kopplingar till Skansen. Jag har också många fina minnen därifrån, alltifrån ridning på elefanter till en svängom på dansbanan. Tittade just in på deras hemsida. Den är föredömlig. Är så sugen på att åka dit nu, men då blir jag tvungen att ta tunnelbanan, så det får nog vänta.

    SvaraRadera
  6. Birgitta, jag tror inte du löper någon överhängande risk, om du åker tunnelbanan från Ropsten till Karlaplan, och därifrån antingen går till fots eller tar buss alt. spårvagn. Varje gång jag är ute blir jag förvånad över hur glest befolkade både tåg och bussar är. Inga problem alls med att hålla avstånd med i genomsnitt 4-6 personer i en hel vagn eller buss. Tänk dock på att hundar inte är tillåtna på Skansen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har suttit och funderat på att "rymma" in till stan någon dag. Håller på att bli tokig här ute på ön. Jag har fuskat några gånger och åkt buss och precis du har jag konstaterat att det är rätt glest med folk. Man får välja tid naturligtvis. Hade sedan länge planerat en stadspromenad på Riddarholmen och nu känner jag mig även sugen på Skansen. Vi får se. Kanske ändå...Nej, självklart kan man inte ha med hundar på Skansen.

      Radera
  7. Heisann, tror aldri jeg har vært på Skansen, men hørt mye om stedet. Det er en del år siden jeg var i Stockholm. Da var jeg først og frtemst i Gamla Stan. Visst har vi mange å takke for hvordan vi kvinner har det i dag, hvor mange ganger er ikke tidligere kvinners arbeid "forbigått i stillhet"! Ha fin 1.mai ;:OD)

    SvaraRadera

Butiken som helst inte sålde

  Vårrengöring. Fri bild från Pixabay.com När jag drar omkring på min motvilliga dammsugare hemma inser jag att den sjunger/suger på sista ...