Om hösten läser jag gärna Edith Södergrans poesi med dess mörka klanger av vemod och avsked:
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla...
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla...
Här några bilder från min skärgårdsö, där jag nu stängt till för vintern. "Goodbye for a little while..." som förstaklasspassagerarna på Titanic sa när de klev i livbåtarna.
 |
| Även öns förnämliga bageri har stängt. Inga kruskabullar förrän i vår! |
