Prinsens Paradis

Linoljekvarnen från 1784, ett av Prinsens favoritmotiv.

Stockholmarnas favoritmuseum var enligt en omröstning år 2016 
Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården, och mitt favoritmuseum har det varit i många år, endast hotat av Millesgården på Lidingö. Det är något särskilt med museer, som  en gång varit bebodda privathem; jag vill stanna kvar där efter stängningsdags, rulla ihop mig i någon sidensoffa och sova gott bland all omgivande skönhet. Så jag välsignar i andanom prins Eugen för hans storsinta donation till svenska staten år 1947. Tack vare den, kan både stockholmare och tillresta få uppleva både hans magnifika hem med tillhörande trädgård samt permanenta och tillfälliga konstutställningar på tre plan. 

Häromdagen tillbringade jag några timmar på den pågående utställningen om konstnärskolonien i Grez-sur-Loing, Frankrike, där skandinaver och britter ägnade sig åt utomhusmåleri och vildsinta fester under 1870-90-talet.

- Oj då, jag lyckades visst komma med själv på ett hörn i en slags dubbelexponering....!

Ett smakprov utanför entrén. 

Över 100 verk av skandinaviska och anglosaxiska konstnärer, som exempelvis Karin och Carl Larsson, Julia Beck, Karl Nordström, Peder Severin Krøyer, Frank O’Meara, William Blair Bruce och Carolina Benedicks visas i utställningen, det ena mer betagande än det andra. I ett anspråkslöst hörn i stora salen hittade jag min absoluta favorit, målad av Julia Beck, en av de främsta i gruppen:

Vem vill inte kliva i ekan, fatta årorna och ro ut? (1885)

Utanför slottet hade de tidiga vårblomstren tagit några rabatter i besittning, och ingen annanstans i staden ser man sådana kraftfulla vårprimörer.

Prinsen hade naturligtvis sin egen trädgårdsmästare och god tillgång till trädgårdsprodukter året om. Än idag följer man hans noggranna skisser och planteringsordning, som kan studeras på ritningar i museet. 

Gems Weekly Photo Challenge: VASS

Vassruggar i Viträsk, hösten 2018

Det nya temat för veckans Photo Challenge är VASS, och det kunde jag inte motstå. Mina kockknivar hemma är inte mycket att skryta med, så jag lämnar kökslådan igendragen. Däremot börjar jag nu längta efter att få återse de vackra vassruggarna i Öns största insjö. När jag lämnade den i höstas liknade den ett stilleben av målaren Georges Braque (1882-1963) i sin färgprakt.

Snart bygger fåglarna reden och lägger ägg i de små vassholmarna.

Från Jobs-utställningen på Thielska galleriet 2019.

Uppsättningen av torkade växter på Thielska galleriet består kanske inte av vass, skulle en botaniker säga. Men visst är den vass, i betydelsen "tjusig" och "originell"?

Gems Weekly Photo Challenge: ÖGA

Berguv - bubo bubo. Fri bild från Pixabay.

Veckans ord och tema från Gems Weekly Photo Challenge är ÖGA, och eftersom jag alltid varit fascinerat av fåglars ögon, så letade jag upp en bild av den fantastiska berguven. Ugglor är det något speciellt med, men det är sällan man får se dem i verkligheten, än mindre hinner ta ett foto själv.

Berguvar trivs på klipphyllor, och på berget ovanför mitt förra landsställe på Ornö, häckade ett par i flera år. Nattetid kunde man vakna av hanens typiska läte,  "ooo-hoo", som pågick länge och väl. Döm om min förvåning när jag för några år sedan fick höra det även från taket på åttavåningshuset i innerstan där jag bor!

"Kloka uggleögon" och "vis som en uggla" säger vi i Sverige. Men i Frankrike varslar ugglan om död, fick jag veta i en provencalsk bergsby. Ugglan ser hemligheter i mörkret som inte vi människor gör, och i den esoteriska traditionen är hon ett både vördat och skrämmande tecken.

Den praktfulla fjäderdräkten till trots är det dock ÖGONEN som man fäster sig vid: "Jag ser dig och vad du döljer".

Gems Weekly Photo Challenge: SMÅ

Dalarna i miniatyrformat av Gocken Jobs

Jag fortsätter med foto-utmaningen, och veckans tema är "SMÅ", ett begrepp som inte är så värst töjbart. Men vad sägs om lite smått och gott från Thielska Galleriets pågående utställning med systrarna Lisbeth och Gocken Jobs textil och keramik?  Här har jag valt ut det absolut minsta jag kunde hitta i montrarna, som miniatyrerna ovan och nedan, skapade av Gocken (1914-1995) den yngre av systrarna. 

Keramikminiatyrer av Gocken Jobs.

Det mesta på utställningen - som rekommenderas varmt - var dock i större format, och ska därför inte presenteras här. Men de underbara torkade rosenknopparna kan väl också räknas som "små"?

Likaså den välgjorda bostaden för småfåglarna vid Blockhusudden en bit ifrån. Med den utsikten skulle jag flytta in i morgon dag! 

Gems Weekly Photo Challenge: BRONS

Bronsarmband av Pentti Sarpaneva

I vecka 10:s  sista andetag deltar jag nu för första gången i Gems Weekly Photo Challenge, och veckans tema är BRONS.

- Ack, inte har jag några venetianska bronshästar uppställda i rummet hemma, tänkte jag. Men så kom jag ihåg: De båda bronsarmbanden av den finländske  formgivaren  Pentti Sarpaneva (1925-1978), som mamma och jag fick av morbror P. efter en resa i österled. 

Det översta är av brons med råa ametister och det undre enbart brons. Det är ett tag sedan jag använde dem, eftersom de är något svårburna. Tunga och spretiga med en tendens att vilja fastna i stickade koftärmar. Men efter att ha sett auktionspriserna, så putsade jag upp dem och kommer nu hedra minnet av mor och morbror genom en flitigare användning.

Gems Weekly Photo Challenge är en blogg, som en för mig okänd kvinna vid namn Susanne driver för fotointresserade bloggare. Varje ny vecka på året har ett eget tema att tolka fritt och publicera med foto. Mycket praktiskt de veckor som man har idétorka och samtidigt utmanande för fantasin. 

Jag kan inte låta bli att publicera det rörande fotot (från Wikipedia) av de begåvade gossarna Pentti och Timo Sarpaneva (se även blogginlägg från 23.8.2018) tillsammans med sin mor. Visst ser de ut som något Runeberg har diktat ihop?

Pentti till vänster, Timo till höger. Båda konsthantverkare
av hög klass.

Besynnerliga budskap

Vem är det som förmedlar olika budskap till allmännheten i form av pappmuggar på trådstängsel? Det är fjärde gången jag noterat ett sådant, denna gång på Gärdet, i min näromgivning, tidigare utmed Värmdöleden och i Värtahamnen Där stod det: "Du duger". Bra budskap, men det här är jag tveksam till.

"Fall mjukt" - ja, ok för det. Risken för benfrakturer lär vara mindre då.

Men "Ligg kvar"? 

Nej, min erfarenhet är den motsatta. Om du faller, så res dig snabbt. Blir du liggande, finns det risk att bli trampad på. Eller något ännu värre. Så - res dig snabbt! Både kroppsligen och andligen.