Spioncentralen Gärdet

 

Klassisk spion. Fri bild från Internet.

 

Och detta i mina egna hemkvarter på Gärdet! Häromveckan följde jag med på en stadsvandring, ledd av en historiker från Uppsala universitet. Vandringen tog två backiga timmar i anspråk, och gav en hel del häpnadsväckande ny information. Gärdesstaden tycks ha varit rena spioncentralen i likhet med Singapore och andra hot spots under andra världskriget. 

Vandringen startade stillsamt med en känd arkitekt: Josef Frank (1885-1967), judisk flykting från Österrike, bosatt på Rindögatan, där man i efterhand ställt upp ett par Frank-designade stolar mittemot hans port. Vi begrundade dessa och fick på köpet veta att den tyske militärattachén H. Albrechtsen bebodde en lägenhet på Furusundsgatan mittemot, varifrån han hade fri uppsyn över de militära institutionerna samt flygtrafiken på Lindarängen under kriget. De båda herrarna kan inte ha undgått att stött samman i de närliggande kvarteren eller på busslinjen till Gärdet. 

Josef Frank-stol. 

Bild från Svenskt Tenns hemsida.

Pris: 8000 kr.

Några portar längre bort i nr 44 hade det tyska kontraspionaget tillgång till en lägenhet, där våta fester pågick, berättade Jane Horney (1918-45), som deltog själv. Och - hör och häpna - i samma port arrangerade grevinnan Amelie Posse (1884-1957) den antinazistiska Tisdagsklubbens möten!

Rindögatan tycks i sin fulla längd ha varit ett eldorado för där bosatta NKVD-agenter, kommunistspanare (IB-byrån), sprängämneshanterare , enkel- och dubbelspioner och motståndsmän på flykt.  Norrmannen Kai Holst, ledare för Hjemmefrontens organisation Milorg, hittades död och skjuten i en port på Rindögatan i juli 1945. Oklart om mord eller självmord; den svenska polisen lade ner utredningen. 

I ett vackert funkishus i slutet av Furusundsgatan bodde under några år flygöversten Stig Wennerström med sin familj. Det lär ha besökts flitigt av olika ryska militärattachéer och tjänstmän. Medan gruppen stod och lyssnade utanför porten, steg en yngre man ut ur porten, viftade glatt med handen och ropade: - "Det är jag som bor i Wennerströms lägenhet numera!" 

Jag kunde inte låta bli att fråga om han hittat några kvarglömda mikrofilmer. 

Lätt omskakade avslutade vi vandringen vid Erik Dahlbergsgatan, där den spionerande chefen för ryska Intourist, Vasilij Siderenko, bott med sin hustru. Svenska Säpo höll dock ögonen på honom, han greps och dömdes till tolv år på Långholmen. Regeringen vägrade i det längsta att att släppa honom, trots ryska påtryckningar, vilket fick till följd att ryskt flyg bombade Tantolunden på Södermalm i februari 1944. 

Efter denna utförliga rundvandring kan man inte låta bli att undra: Vad pågår idag som vi inte vet om? Det får framtida stadsvandrare kanske veta om sådär sjuttio år.

Exercisövning på Gärdet i januari 1830.
Karl XIV Johan inspekterar. Bild från Wikipedia.