 |
| Pappas bandyportfölj, modell tidigt 1960-tal. I skick som ny. En av de få lovvärda museer, som fortfarande har öppet med god Corona-kontroll, är Spritmuséet på Djurgården (tidigare Vin- och Sprithistoriska museet, och då beläget vid Norrtull i mörka dammiga lokaler). Vid mitt senaste besök där upptäckte jag till min stora häpnad - pappas läderportfölj! I en glasmonter nära ingången till samlingarna! Vad gjorde den där? Jag måste fråga en av vakterna varför den blivit ett kultföremål. Jo, det visade sig att en bandyportfölj - dvs en ljusbrun dokumentportfölj av strukturerat skinn med två ytterfickor - var ett vanligt förekommande inslag på läktarna hos bandysupportrar på 1950-talet och tidigare. Dess innehåll var ofta en termos med varm dryck, spetsad med alkohol, och faktiskt accepterad på platsen tills tillståndet blev indraget. Portföljen har till och med fått en bandytidning uppkallad efter sig, Magasinet Bandyportföljen, som varje år delar ut Guldportföljen till de bästa spelarna i elitserien. Min pappa var inget bandyfan och inte drack han alkohol på läktarna heller. Mina minnen av pappas portfölj handlar i stället om hans hemkomster från arbetet. Eller från något av hans många extraknäck under 1950- och -60-talet. Då hängde bandyportföljen alltid med, och var det första föremålet som dunsade ner på hallmattan hemma. Den kunde innehålla spännande saker för ett hemmavarande barn: en serietidning med Blondie, chokladkakor eller överblivna färgade pappersark från den senaste intervjuundersökningen för IMU. Bandyportföljen var överraskningarnas bärbara trollerilåda och samtidigt en pålitlig symbol för familjens trygga försörjning. -"Rör inte vår portfölj", skrev bandysupportern Claes G. Bengtsson i en historisk krönika, då portföljförbudet blev aktuellt på arenorna. Synd på en sån fin gammal tradition! Men förmodligen kunde femtiotalets bandysupportrar hantera alkoholintaget på ett bättre sätt än idag. Jag kommer i allafall inte röra pappas portfölj; den ska gå i arv i familjen. Men utan innehåll med termos. |
tisdag 16 februari 2021
Pappor och portföljer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Butiken som helst inte sålde
Vårrengöring. Fri bild från Pixabay.com När jag drar omkring på min motvilliga dammsugare hemma inser jag att den sjunger/suger på sista ...
-
Pappas bandyportfölj, modell tidigt 1960-tal. I skick som ny. En av de få lovvärda museer, som fortfarande har öppet med god Corona-kontroll... -
Carl XVI:e Gustaf, 2023. Foto: Bengt Nyman, Vaxholm. Från Wikipedia.se. Ingen har väl missat att vår konung, Carl XVI:e Gustaf firar guld... -
Klassisk spion. Fri bild från Internet. Och detta i mina egna hemkvarter på Gärdet! Häromveckan följde jag med på en stadsvandring, ledd...
Trevligt skrivet, har du kvar portföljen?
SvaraRaderaJajamän! Den står i garderoben och dammas av då och då, precis som museets exemplar.
SvaraRaderaHade själv en sådan portfölj när jag var ung. Hade ingen aning om att den kallades bandyportfölj. Det var den enda sorts portfölj som fanns på 40-talet vad jag vet. Så namnet har nog tillkommit senare.
SvaraRaderaIngrid
Jag tror aldrig att jag hade någon sådan portfölj. Det var nog mest killar som hade sådana. Däremot minns jag bagarna, som var otroligt populära under 1950-talet.
SvaraRaderaSå roligt för dig att ha denna portfölj kvar och som bär på så många minnen.
Jag har svårt att skiljas från portföljen; den personifierar på många sätt pappa och hans dagliga värv. Och bagarna! O ja! jag vet inte hur många sådana jag ägde under mina skolår på femtiotalet. Helst en ny varje läsår. Men i gymnasiet var det handväskor som gällde.
SvaraRaderaInte bara pojkar - jag hade mina skolböcker i precis en sådan portfölj under hela mellanstadiet! I den portföljen bar jag även hem alla de biblioteksböcker jag med iver läste. Numera har jag alltid ryggsäck, en tidig rekommendation av skolsköterskan, då det visat sig att många elever i vår skola fått snedbelastade ryggar efter att ensidigt ha burit tungt.
SvaraRaderaJag började skolan 1949 och då var det vanlig skolväska med axelrem som gällde de första åren. Därefter började jag med bag. Alltså runt 1954. Den/de hängde nog med länge. Visst, i gymnasiet gällde elegant handväska för plånbok och smink. Men vad hade man böckerna i? Kommer inte ihåg. Kan det ha varit vanlig shoppingkasse? Eller var det portfölj, tro? Så att man såg litet intellektuell ut :).
SvaraRaderaAllt detta hade ju kanske inte så mycket med mode att göra, utan hängde väl mer på i vilken ålder man var.
Lustigt att ni gick till gymnasieskolan med handväska! Det förekom inte alls där jag studerade. Tänk så olika det kan vara! Vi hade litteraturcirklar, diskussionsklubbar och så samlades vi och spelade teater och sjöng visor - där tänkte inte någon på smink och handväskor.
SvaraRaderaDet låter befriande och avslappnat - att slippa tänka på hur man ser ut och fylla handväskan med kosmetikprodukter. Kan detta möjligen vara ett storstadsfenomen, där konkurrens och jämförelser alltid varit knivskarpa. Ve den som inte levde upp till kraven....
SvaraRadera