Sommarställets skräckgäster

Torpdrömmen - min eller andras?

När jag började hyra ett enkelt sommarhus i Stockholms skärgård sade min gode vän Göran: - "Ja, när man skaffar sig sommarställe får man veta hur många vänner man har...". - "Inte då! tänkte jag, vem trängtar efter kallvatten och utedass idag?". Så fel jag hade. Med tiden upptäcker man att väldigt många gör det, och efter tretton säsonger har jag - "den omvittnat omtänksamma värdinnan" - blivit tämligen frustrerad. Så här kan det låta när sommarvärmen slår till:

- "Oh, jaaa, tack! Jag kommer gäärna! Ska jag ta med något?"

- "Jaha, lakan och handdukar. Självklart, fattas bara!"

- "Oooo, tänk att få äta dina goda mat ute på Sommarö! Att du är så snäll och vill dela ditt fina ställe med mig.

(Dela? Tänker hon betala halva hyran?)

- "Jag kommer med första båten så får vi massor med tid att prata".

- "Hallå, hallå! Jag försov mig och missade första båten. Kommer med nästa. Eller nästnästa."

- "Åh, så mysigt att vara här! Här är en flaska vin till maten, varsågod! Jag fick leta i fyra systembutiker innan jag hittade den här".

- "Va? Ska vi äta redan nu? Men jag är inte hungrig."

-"Oj då, jag var visst mera hungrig än jag trodde. Det hade jag ingen aning om. Skulle vi ätit resten i morgon? Men det finns väl affär på ön?".

- "Åh, så mysigt att sitta här och prata i skymningen... Oj, vad jag pratar!"

(Gäsp.... Zzzzz...)

- "Sover du? Redan? Och jag som vill ta en kvällspromenad runt ön och kolla vad folk har för sig."

- "Hoppsan, jag glömde visst lakan och handduk hemma, men jag kan sova på vad som helst. Inget besvär för min skull."

- "Tack snälla, jag har sovit som en stock i din sköna säng. Vad lycklig du är som får vara här jämt!"

(Äntligen avsked och ensam kvar med disken).

- "Går sista båten redan klockan tjugotvå? Så synd! Jag hade gärna stannat en dag till, men du får ju andra gäster i morgon, säger du".

- "Tack för en uuunderbar dag! Det här måste vi göra om! Och min man har aldrig varit i skärgården. Det måste han bara få, så jag tar med honom nästa gång. Han kan sova på golvet. Hej då och kram, kram!"

------

Varje ord är hämtat ur verkligheten, dock inte av en och samma person. Håll med om att inte mycket har ändrats sedan Martin Ljung roade svenska folket med sin monolog om "Ester", skriven av Povel Ramel 1954. Annat än att smörpaketet  har ersatts av den obligatoriska vinflaskan.

Inget för  "Fläsk-Fior".

Zlatans leende

Zlatan Ibrahimovic, född 3 oktober 1981

Vid en TV-intervju med skådespelerskan Harriet Andersson för några år sedan uppmanades hon på slutet att nämna "nämna något vackert som gjorde henne glad". Något förbryllad hörde jag henne svara: - "Zlatans leende".

"Zlatans leende"? Jag hade mest sett honom sammanbitet och målmedvetet (sic!) dribbla bollen mot nätburen och kicka in ännu ett mål till Sveriges fördel. Och fotboll... Som är så himla tråkigt. Hur många gryende romanser har jag inte saboterat i unga år genom yttranden som "spelar det någon roll vilket lag som vinner?" och "vilka är dom som rantar omkring på planen i gröna tröjor?".

Men efter gårdagens TV-dokumentär om fenomenet Zlatan kan jag mycket väl tänka mig att sitta mig igenom en hel fotbollsmatch. Under förutsättning att Zlatan spelar med. Vilken virtuos i sitt game! Och vilken tänkande och klok personlighet. Och hans leende! En sådan medmänsklig värme när det plötsligt blixtrade till. Harriet Andersson hade rätt.

Denne pojke från Rosengård kan vid 36 års ålder se tillbaka på en enastående karriär, som han bara har sig själv att tacka för. Hans obrutna energi och starka vilja att göra bäst och vara bäst. Hans vägran att låta sig förminskas och knäckas av "bullshit", rasism och korkade politikers uttalanden i pressen. En av dem (gissa partitillhörighet!) anklagade honom för att "vara osvensk", en annan inkluderade honom i den obskyra gruppen "legoknektar, som lät sig värvas för dyra pengar till utländska fotbollsklubbar". Som om Trettioåriga kriget fortfarande pågick. 

I Sverige har vi länge haft en lång tradition av nedtonad anspråkslöshet på gränsen till självförnekelse, när det handlat om framgång, makt och pengar. I TV-intervjuer och -program har vi mött samhällstoppar, industrimän, företagare och politiker, som talat med små bokstäver och blidkat en misstrogen publik med gitarrspel, roliga vitsar och charmfulla barndomshistorier. Inte ett ord om den mödosamma vägen dit och hur de hållit sig kvar på toppen. Tror någon att det inte kostat något?

I klubben Paris Saint-Germain, där Zlatan spelade mellan 2012 och 2016 som bäste målskytt genom tiderna, kallades han kort och gott för "Le Suèdois". Svensken. Så nu är det fastslaget, en gång för alla.