onsdag 24 april 2019

Blommande körsbärsträd






Den här synen möter mig nu varje morgon, när jag drar ifrån sovrumsgardinerna. Och i Kungsträdgården är prakten än mer förkrossande. Som synes var jag inte ensam där idag.




















tisdag 16 april 2019

De vita rockarnas regim



- "Håll er till saken!" Fri bild från nätet.

Det finns de som hävdar att i hälsofrågor kan mänskligheten indelas i två kategorier: Sjukdomskramare, som upplever livets högtidsstunder i ett överfyllt väntrum, och hälsokramare, som in i det sista hävdar att de inte alls är sjuka och behöver några mediciner. Jag förstår nu att jag hör till den sistnämnda kategorin, men det är inte alls bra. Då kan man bli grälad på av en regelstyrd läkare, ung nog att vara ens barnbarn. Det hände mig idag, när jag var fräck nog att ta upp en annan åkomma än den jag från början sökt för. Så gör man bara inte!

Ty trots allt prat om "en holistisk hälsosyn", så har jag som lågutnyttjare av vårdcentralens tjänster äntligen förstått att man talar om en krämpa i taget vid läkarbesöken. Hjälps inte om du kommer in med bruten fotled (eller som i mitt fall, ett hudutslag) om doktorn planerat den utmätta tiden till att diskutera blodtryck och blodfetter. Kom tillbaka om en vecka, så blir du gipsad! I dagens sjukvård är människokroppen indelad i sektorer, vars olika delar läggs ut på (tids-)anbud, i likhet med byggindustrin. Undra på att väntrum och väntetider oupphörligen fylls på och patienterna aldrig blir färdigbehandlade! Och då bad jag bara om en remiss till en hudklinik, en tvåminutersfråga.

Ack, forna tiders sjukvård. Jag minns min pappas tjänsteläkare, som på 50-talet även tog emot familjemedlemmarna. Den vänlige doktor W., som innan han lyfte pennan från receptblocket, vände sig om och frågade: -..."Och var det någonting mer?". Man gick lättad och nöjd därifrån, och besvärade honom inte igen under överskådlig tid.

Med dagens programmatiska syn löser man inga sjukvårdsköer. Kanske är det ekonomiskt lukrativt att tvinga relativt friska människor att springa oupphörligen till vårdcentralerna med olika symptom, men i slutänden måste det trots allt bli en förlustaffär. Om inte för andra, så för patienterna och skattebetalarna. 





- "Doktorn tyckte jag borde träna mer!"
Fri bild från nätet







onsdag 10 april 2019

Gems Weekly Photo Challenge: PAPPER



Grace Kelly, furstinna av Monaco, som klippdocka
i mitten av 1950-talet.

Veckans fotoutmaning från Gems Weekly är ordet PAPPER, och papper har jag alltid älskat i alla tänkbara former: Böcker, skrivhäften, ritblock, brevpapper, vackra kort, men kanske mest av allt PAPPERSDOCKOR.  Under barndomen stod alltid ark med nya klippdockor på önskelistan till födelsedagar och jul. Och det skulle helst vara arken med dåtida filmstjärnor och deras eleganta garderober. Jag kunde sitta i timmar och klä på och av dem, och även rita nya kläder till Elizabeth Taylor, Doris Day och Grace Kelly. Modeintresset väcktes förmodligen då.

Jag och en jämnårig lekkamrat sysslade med våra pappersdockor så högt upp i åren att vi till sist skämdes lite, och började tala om vår hemliga last i förtäckta och omskrivande ordalag. Kartongerna med "papirerna", som vi bl a kallade dem, gömdes längst in i garderoben och togs fram vid hemliga sammankomster då vi ritade nya kläder och lät dockorna gå på "dates" i dem. Det var roligare än att gå på egna sådana. 

När jag nu drygt sextio år senare hittar bilder av sådana ark på nätet kliar det nostalgiskt i fingrarna. Tänk att få sätta saxen i ett doftande härligt nytt ark! Men inte kan man väl?? I min ålder?? 

Har någon ett barnbarn att låna ut som jag kan klippa tillsammans med?



Och så Elizabeth Taylor att klippa ut.




Min lekkamrat gillade bebisklippdockor,
 men inte jag.




Vive le roi!

  Carl XVI:e Gustaf, 2023.  Foto: Bengt Nyman, Vaxholm. Från Wikipedia.se. Ingen har väl missat att vår konung, Carl XVI:e Gustaf firar guld...