 |
| En bråkdel av ärvda återblickar. |
Veckans tema för Gems Weekly Photochallenge är ÅTERBLICK. Så bra! Då kan jag passa på att skicka ut ett nödrop i cyberrymden: Vad ska jag göra med alla dessa ÅTERBLICKAR i form av fotoalbum och kartonger med lösa pappersfoton? För att inte tala om kassetterna med diabilder från 1960-talet och framöver, prydligt staplade i källarkontoret. Min pappa älskade att visa dem på duk med hjälp av en för länge sen kasserad projektor. Men vad ska arvingen ta sig till med dem?
Jag ärvde inte bara föräldrarnas, utan även ett antal barnlösa släktingars ÅTERBLICKAR, innehållande ett stort antal oidentifierbara människor. Man skrev sällan fototexter med angivandet av namn, plats och årtal. Ändå kan jag inte förmå mig att gå ner till soprummet med dem; det skulle kännas som att ta livet av en älskad moster eller morbror en gång extra. Dessutom har de ett historiskt värde som originaldokument. Som t ex fotografierna från finska fortsättningskriget (1941-44):
 |
| I korsun 1942 |
 |
| Valkeäjärvi 1942 |
Och så ett efterkrigsbröllop, men från vilket år? Jag kan bara gissa, och är glad att jag ännu kan identifiera de flesta på bilden. Men vem gör det efter mig?
 |
| Äntligen fred! Nu väntar ett hem i det krigsskonade Stockholm... |
Tack och lov har jag skött mina egna album lite bättre. Här sitter jag i en sightseeingbåt på Seine i Paris sommaren 1965. En ÅTERBLICK på en upplevelserik sommar, då jag ständigt var förälskad.
 |
| Hårvård vid Pont de l'Alma, 11 juli 1965. |
Vilken återblick! Jag har ungefär samma "problem" som du, då jag också ärvt gamla fotografier efter mina föräldrar. Lite tur hade jag, då min mamma skrev datum på baksidan av bilderna, men tyvärr inte namnen av personerna som visas på fotona.
SvaraRaderaBilderna med historiskt värde kan du kanske ge till ett museum eller en grupp på nätet som tar tillvara gamla foton. Resten vill du kanske fota av som minne.
Håller med dig, det är lika svårt att slänga foton som att kassera böcker.
Så underbart, men jag förstår att du själv mest känner skräckblandad glädje inför dessa bilder. Du verkar ha väldigt många. Albumsbilderna är väl fastklistrade förstås, annars skulle du kunna titta på baksidan och se om det finns någon text. Jag sorterade pappersbilder för några år sedan. Mina album var mina egna och där har jag tur nog skrivit texter till bilderna. Sedan hade jag ju en hel del lösa bilder, varav jag ärvt en del. Jag slängde alla bilder, som jag inte visste något om. På övriga skrev jag bakpå namn och ungefärligt årtal. Sedan sorterade jag i olika kuvert märkta "Släktingar" "Barnen" osv Jag hade ca 25 diabilder (slängde flera), som jag lät digitalisera, så nu finns de i datorn. Kostade pengar förstås. Men, som sagt, du verkar ha väldigt mycket att ta hand om och kanske ingen äldre släkting i livet, som du kan fråga. Sådan roligt idé att visa detta under Återblick. Jag har själv pysslat litet med pappersbilderna under dessa regniga dagar och kommer att göra ett inlägg om detta nästa år.
SvaraRaderaFint inlägg om Återblick. Jag tror inte den yngre generationen uppskattar gamla foton och diabilder så mycket som vi gör eller gjorde. Funderar på om jag ska scanna mina gamla bilder och försöka skriva ihop någon liten historia om dem. Och sedan låta dem gå till förgängelsen. Har också funderat på att göra foton av diabilder, men som så mycket annat här i världen har det inte blivit av.
SvaraRaderaJag ser, när jag skrollar ner i din blogg att du skriver väldigt trevligt och jag lägger till dig bland mina favoriter om du inte har något emot det :-)
Ingrid