fredag 7 december 2018

Årets julklapp



Tidig sovjetisk dammsugare, mycket lik min första.

Äntligen har samtiden kommit i fatt det framtids- och miljötänk som sedan urminnes tider rått i min uppväxtfamilj. Årets julklapp är nämligen - begagnad. Återanvänd och inköpt i second hand, på loppis eller i miljöstugor. Adjöss digitala bakmaskiner, supersmartphones och talande kylskåp! Nej, sånt har vi aldrig stått efter, och redan från späd ålder fick jag lära mig att ingenting får kastas innan det är helt slut och oreparabelt. Och "matsvinn", det visste vi inte vad det var. 

Successionsordningen i miljötänket var given, och inleddes med min yngste morbror, som alltid köpte den senaste modellen av kyl, frys, tvättmaskin, dammsugare och annat som producerades av Electrolux, där han var anställd med en rejäl personalrabatt. Men när en ny modell dök upp på marknaden, så ratades den fortfarande fungerande gamla av morbror och moster, och gick vidare till min föräldrar, som nöjde sig med förrförra årets Electrolux Super. Den fick slita länge och väl, men när ytterligare en ny landade hos föräldrarna, så vandrade den tidigare vidare till mig. Likaså radio och stereo, fast min första radio var visst en silverbröllopspresent från farfar till min farmor. Men morbror P. avskydde "gamla saker", som han kallade för "rosk" (finlandssvenskt ord för skräp), och det blev min lycka som fattig student, när jag flyttade hemifrån. 

Min lilla etta i Vasastan, måste haft en lätt museal anstrykning vad gäller dess inventarier. Ingenting var nytt, allting var retro, fast begreppet inte var uppfunnet då. Min första TV, som jag ivrigt inväntade, såg ut ungefär som denna:





Med jalusidörrar, som kunde dras för bildrutan under dagtid. Naturligtvis svartvit, fast de flesta vid det laget skaffat sig färg-TV. Men man hade ju nylonstrumpor hemma!

Även kläder köpte jag på den tiden i andra hand, dock inte i en chic second hand-boutique, utan en anspråkslös kemtvättsaffär på Åsögatan, som sålde ej avhämtade plagg för en tia eller två. Dessa ändrade jag sedan till belåtenhet på min (naturligtvis) begagnade symaskin (fortfarande i drift). Som 23-åring var jag med andra ord en veritabel Miljöhjälte, som sov gott om nätterna, utan klimatångest. Jag hade inte ens körkort, utan trampade omkring på en mycket begagnad damcykel. 

Så vad är nytt under himlen egentligen? Ja, möjligen den lätta ångest som jag känner då jag tvingas köpa en ny mobiltelefon för att knapparna ramlar av den gamla efter sju år. Som min morbror skulle ha kastat i en "roskis" (soptunna) för länge sen.




Ingenting för en Stureplans-rånare!



2 kommentarer:

  1. Roligt att du är tillbaka. Det är nog så för mig ibland också, att inspirationen kan tryta. Bättre då att vara tyst.
    Jag känner igen mycket av det du berättar. Då min blivande man (numera exman) och jag flyttade ihop i vår första lägenhet var vi oändligt tacksamma för allt begagnat, som kunde tas med. När det gäller elprodukter är jag dock mer försiktig. Ett två gammalt kylskåp är väl ok, men den begagnade TV jag senare hade i min sommarstuga började brinna. Rätt otäckt faktiskt. Det är väldigt skönt numera att man tycker att man har vad man behöver och saker byts bara ut om det är absolut nödvändigt, ungefär som du gjorde med din mobiltelefon.
    Det som förvånar mig då jag vid enstaka tillfällen besöker loppisar och marknader av olika slag, är att det är så många äldre människor som handlar prylar. Man tycker att de skulle ha vad de behöver och att de vore något för ungdomar i stället.

    SvaraRadera
  2. Nej, unga människor som sätter bo idag vill absolut inte ha några begagnade prylar från föräldrahemmet. Hellre tar de ett sms-lån och köper vad de vill ha för dyra pengar. Otänkbart på min tid, då man slet ut gammalt medan man sparade till det nya man ville ha. Äldre begagnade radio- och TV-apparater ska man dock vara försiktig med, de är dolda brandfaror. Tur att din sommarstuga inte brann ner!

    Jag går sällan på loppis, men det låter märkligt att människor i vår ålder köper på sig ännu mera. Det måste röra sig om ett psykologiskt behov snarare än ett materiellt. Men stackars barnen, när de skall göra avslut och rensa ut i dödsboet... Jag vet, har själv varit där.

    SvaraRadera

Vive le roi!

  Carl XVI:e Gustaf, 2023.  Foto: Bengt Nyman, Vaxholm. Från Wikipedia.se. Ingen har väl missat att vår konung, Carl XVI:e Gustaf firar guld...