Sen vår i Bergianska trädgården

Utsikt söderut  mot stan från Italienska Terassen, Bergianska.

Ett frasande tunt istäcke flyter fortfarande på Brunnsviken och inga vårprimörer syns i de planterade rabatterna. Aldrig förr har våren varit så sen till denna stockholmska pärla till trädgård!

Hit åkte jag redan som barn i sällskap med min pappa minst en gång varje sommar. Min blomsterintresserade far skulle bo-ta-ni-se-ra, och det med långa noggranna inspektioner i anläggningarna, medförande anteckningsbok och penna. På den tiden - tidigt 1960-tal - var trädgården så lite besökt att man hoppade till varje gång en trädgårdsarbetare dök upp bakom en buske. Mat och dryck fick man ta med själv, och inta på en filt på marken. Började det regna kunde man ta sin tillflykt till Victoria-huset och titta på de stora näckrosbladen. 

Då tog resan från södra Stockholm drygt en timme i anspråk, men idag cyklar jag till Bergianska på en halvtimme hemifrån. Lördagen den 14 april bjöd på ett strålande och vindfritt vårväder, så raskt fram med cykeln. Lunchmackan intogs i kaféet i i Edvard Andersons växthus (invigt 1995), där jag fotograferade av de mörklila passionsblommorna på Medelhavsavdelningen:

Växthuset hyser även en verkligt läcker presentshop, men med priser därefter.

Om markerna i trädgården ännu var sparsmakat grå och artfattiga, så bjöd i stället Plantagen på en härlig blomsterfröjd för både inom- och utomhusbruk: Kraftfulla hortensior för extrapris samt till balkongen penséer i olika färger.

Trängseln var stor och butiken gjorde dryga vinster - som alltid på helgdagarna. Jag upphör aldrig att förvånas över vilka enorma jord- och växtlass som kunderna drar iväg med, stora nog att täcka halva Danderyd. 

Dagens bästa upplevelse var dock åsynen av en rabatt blåsippor i en söderbacke på hemvägen. Välkomna, små raringar! Nu kan inget hejda VÅREN!