 |
| Entrén till Oscarsteatern, Kungsgatan 63, Stockholm. |
Den som vill uppleva atmosfären och skönheten i en klassisk teatersalong måste numera söka sig till de gamla privatteatrarna, t ex Oscarsteatern, byggd 1906, och uppförd i tidens jugendstil. Här slarvas det inte med detaljerna, vare sig det gäller dekor, scenografi, dräkter eller publikens trivsel (jag räknade till tre olika serveringar i pausen, men kan ha missat någon).
På Oscarsteatern har jag upplevt Jarl Kulle som Danilo i "Glada Änkan", Jan Malmsjö i "Stoppa världen, jag vill kliva av!", Mikael Samuelson i "Fantomen på Stora Operan", och skrattat mig halvt sjuk under föreställningar som "Singing in the Rain", "Sugar" och "Ladykillers". I fredags var det dags för "Gentlemannen" med humorgeniet Henrik Dorsin som gestaltare av åtta (!) olika rollfigurer. Den som vill uppleva dem, bör skynda på - sista speldagen är den 28 april. Värd att se främst för Dorsin, men även Susanne Reuter, som dyker upp i andra akten, iförd en otrolig kreation, och får publiken att jubla högt.
Bara en sak fattades: Vart har den enorma kristallkronan, som tronade ovanför parketten, tagit vägen? Där var nu ett tomrum, och jag undrar om Fantomen tog den med sig efter att ha svingat sig bland kristallerna för sista gången?
 |
| Bild mot scenen, tagen före föreställningen, från andra raden. |
Jag minns framför allt Singing in the rain (hur i hela friden klarade de att ta hand om allt vattnet?) och Fantomen på Stora operan. Så bra med hela tre serveringar. Har alltid avskytt att behöva trängas kring en enda servering i pausen. Dorsin såg jag på Operan i Glada änkan. Han är verkligen fenomenal.
SvaraRaderaJo, jag minns att jag också grubblade över vart allt vatten tog vägen efter sjungandet i regnet, och är fortfarande nyfiken på den tekniska lösningen på problemet. Dorsin var med även i Oscars "Sugar" och spelade en heltokig "Daphne", helt i klass med Jack Lemmon i filmen.
Radera