Tjugoen grader varmt

"Det var en lördag i mitten av april. Den lilla trädgården vid Blockhusudden hade ännu icke blivit öppnat för allmännheten och rabatterna voro ej uppgrävda ...  /---/där var ett liv och ett kiv".

Jag hoppas att Strindberg förlåter mig att jag travesterar hans inledningsrader i "Röda rummet", men de föll mig genast i tanken när jag såg vårpysslet utanför Blockhusuddens café. Öppnar 1:a maj, stod det på en skylt invid grinden. 

Bara några meter därifrån rådde total avkoppling, dock inte utan flitig mobilanvändning. Så intensiv att jag inte vågade fråga om lov för fotografering, men damen ifråga kan känna sig lugn: hon är fullkomligt anonym och oigenkännlig här. Jag avundades hennes förståndiga klädsel, själv iförd täckjacka. 

På en närliggande villatomt blommade den farliga skönheten tibast på bar buske. Dess bär är mycket giftiga för fåglar och människor, och i folktron finns det en "tibastsägen", som handlar om hur man blir kvitt ett efterhängset skogsrå, här återgiven på Sagomuseets blogg. När hon lurats att äta av giftet, spottar hon ilsket och fräser: - "Tibast och vänderot! Tvi mig som lärde dig bot!".

Men blommorna är oerhört vackra och ett efterlängtat tidigt vårtecken.

I Isbladskärret häckade ett snatterandpar på en av de bästa boplatserna och körde under högljutt oväsen iväg alla artfränder som vågade närma sig. "Not in my kvackyard!"

Och strax under vattenytan ägnade sig stimvis av grodor åt ett högst oanständigt beteende, här censurerat med tanke på läsarens sinnesjämvikt.

Vid porten mot skärgården kan man länge stå och drömma sig utåt - mot de fria vattenvidderna. Snart är jag där!

Djurgårdsbrunnskanalen mot öster