tisdag 23 januari 2018

Känd och okänd soldat



Bild från Aku Louhumies film Okänd soldat, 2017.

Lagom till Finlands 100-årsjubileum hade den finska tre timmar långa versionen av "Okänd soldat" premiär i Finland, den tredje filmatiseringen av Väinö Linnas roman (tidigare från 1955 och 1985). Den version som nu visas på svenska biodukar är nedklippt med en timme, och i förra veckan såg jag den på Sture i Stockholm och är fortfarande tagen av upplevelsen.

Inte bara av de finska soldaternas tapperhet och mod, utan även av det militär- och krigspolitiska spelet. Varför nöjde man sig inte med att återta den ursprungliga finska gränsen mot Ryssland, utan fortsatte som angripare en bra bit in i fiendelandet? Var vapenbrödraskapet med Tyskland en pådrivande kraft? Så gärna man hade unnat Finland att återfå Karelen och slippa nederlaget med krigsskadestånd att betala, år efter år. 

Märkligt nog är de tyska "Waffenbrüder" mer eller mindre osynliga i filmen. Det omtalas att "de går före oss", men endast inklippta snuttar från samtida dokumentärfilmer antyder deras närvaro.

Desto mer påtaglig var den uppe i Österbotten, långt ifrån fronten. Min morfar var tvungen att periodvis inhysa tyska soldater på sin gård, och ibland dröjde det länge innan marschordern kom. Vid åtminstone ett tillfälle hjälpte de till med höskörden på gården, eftersom dess vuxna söner alla var inkallade i krigstjänst. Det sägs att de krigströtta tyskarna gärna deltog och uppskattade denna fredliga civila sysselsättning.

Soldaten Rokka i filmen är påfallande lik min näst yngste morbror, som tjänstgjorde redan som nittonåring i vinterkriget 1939-40. Även han tillbringade den lediga tiden i korsun med att snida vackra föremål. Rokka snidade lampfötter i trä, men min morbror förfärdigade ett vackert skrin, troligen i björk, som han gav till min mamma. Nu står den på en byrå hemma hos mig, och påminner mig om mitt halva finlandssvenska ursprung och släktens kamp för frihet och fosterland. 

Idag får de till och med välja sin egen statschef genom demokratiska val, som det mest moderna landet i Skandinavien. Det har inte vi gjort i Sverige sedan Gustav Wasas tid.





Morbrors skrin från finska vinterkriget 1939-40.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Butiken som helst inte sålde

  Vårrengöring. Fri bild från Pixabay.com När jag drar omkring på min motvilliga dammsugare hemma inser jag att den sjunger/suger på sista ...