I vikingarnas värld

Hålögda krigare vid entrén till Vikingamuseet på Djurgården

Det nyöppnade museet Vikingaliv på södra Djurgården är verkligen värt ett besök. Litet i formatet, men varje kvadratmeter utnyttjad på ett effektivt och smakfullt sätt. Förutom skulpterade vikingadockor, bildband, quiz, kartor, bilder och texter, så har man lyckats bereda plats för en "tågresa" i vagn, där besökaren får ta del av "Ragnfrids saga", ett vikingaäventyr under blixt och dunder. Troligen inspirerat av vikingamuseet i York, trodde mitt sällskap, som varit där. 

Museet har tagit hjälp av landets främsta experter på denna historiska epok (nordisk vikingatid ca 802-1030 eKr, enligt historikern Alf Åberg), och i den välfyllda shopen intill museet finns en rikhaltig samling litteratur på olika språk för den som vill fördjupa sig. Trodde man sig ha örnkoll på vikingatiden, blir man snart övertygad om motsatsen, och att man fallit offer för myter, skapade under Götiska förbundets och nationalromantikens era i mitten och slutet av 1800-talet:

- Nej, vikingarna berusade sig inte med flugsvamp inför drabbningarna.

- Och nej, de bar aldrig horn på sina hjälmar.

- Övervägande delen av vikingatidens befolkning bestod av hårt arbetande bönder, som plöjde, sådde och skördade. 

- Färderna i österled var till övervägande delen handels- och bytesresor, inte erövringståg. Osv.

Dessutom fortsatte de att offra till sina gamla gudar långt efter kristendomens intåg i Norden. För säkerhets skull. Det kändes lite för osäkert och nervöst att överlämna sitt liv och öde i händerna på en enda okänd man, som levde och dog i Judéen för tusen år sedan.

Det tycker vi nog fortfarande, tusen år senare. 

Docka föreställande fredlig bonde eller träl...

..som förmodligen inte ägde en hjälm de luxe.

..