Min PRYO som hemlös

Soffmys. Fri bild från nätet. 

Häromdagen pryade jag som hemlös i staden under c:a en och en halv timme  under mörker, blåst och kyla. Ingenting från början planerat; jag blev bara tvungen att slå ihjäl en massa dödtid i väntan på att besöka ett sent evenemang. Sålunda fann jag mig ensam, trött och väldigt hungrig efter en lång stressig dag, huttrande vid en tom busshållplats, där vinden ven in genom öppningen. Vart skulle jag ta vägen? 

Stans kaféer hade stängt för flera timmar sedan, krogarna krävde bordsbokning. Jag klev på den första bussen, där var varmt och skönt. Åkte ett antal hållplatser, bytte till ny buss. Såg på klockan. Än hade alldeles för lite tid passerat. Vid nästa hållplats klev två trasiga unga pojkar med varsin smutsig ryggsäck ombord. De verkade inte heller ha någon färdplan.Tiden tycktes stå stilla, och jag började räkna ut hur många turer med 4:ans buss som krävdes för att slå ihjäl erforderlig tid. Ända till Skanstull? Eller räcker Fridhemsplan tur och retur?

Vid S:t Eriksplan började jag må illa, fick huvudvärk, frossa och yrsel av ett rejält blodsockerfall. En blick genom fönstret visade på släckta och stängda serveringar - överallt. Nu började jag tvivla på det meningsfulla i projektet, och slogs samtidigt av insikten: Det finns alltför många människor som har det så här - varje dag, varje kväll, varje natt. Och som skulle vara själaglada om det bara handlade om en och en halv timme!

Jag avbröt min pryo vid nästa hållplats och klev av på skakiga ben. Ville inte hamna i polisrapporterna under rubriken "Medvetslös äldre kvinna hittad på buss 4". Åkte tillbaka med vändande tur - till mina egna ombonade rum och en varm middag.

Till julen ska jag skänka en rejäl slant till Stadsmissionens arbete för hemlösa. Deras postgirokonto är 90 03 51-8.