Mellan hägg och syrén

Syrener på min sommarö

Nu blir det bloggtystnad de närmaste veckorna; jag packar och åker ut till min stuga i skärgården. Bagaget är så omfattande att jag tvingas välja mellan PC:n och en ny vilstol - gissa, vilken det blir!

Waxholmsbolaget krånglar genom att inte lägga ut sin vårtidtabell på nätet (de tryckta har upphört), så man tvingas ringa och efterhöra om kommande turer - "helst samma dag", skriver de på sin hemsida. Låter inte det som "livet på landet, anno 1900"? 

Å ena sidan ska stockholmare hålla sig hemma i stan, å andra sidan gnälls det mycket i media om besöksnäringarnas drastiskt minskade intäkter. Hur ska vi ha det egentligen? 

Det är tur att avståndet till grannstugan med råge överstiger två meter. 

Splendid isolation. Bild från Länna Möblers hemsida.

Visst är du en riskgrupp?

Vårdpersonal i karantän. Humorbild från Facebook.

Corona-pandemin har mitt i sitt elände skapat en ny  trendig företeelse: tillhörigheten av en RISKGRUPP.

Om det tidigare varit inne och hippt att vara rik, vacker, social, vältränad och mediakänd  så gäller det nu att snabbt få tillhöra den snabbt växande flocken av RISKGRUPPER. Jag förvånas ideligen över hur många som gör det. Folk som annars definierar sig som kärnfriska och skryter om fantastiska blodvärden förvandlas nu till ängsliga, hjälplösa och väldigt utsatta individer. Ja, frågan är hur länge de har kvar att vandra på den här jorden.

Den mest banala krämpa kan numera sorteras in under HÖGRISK; det gäller bara att leta ordentligt i sin sjukjournal. Förhöjt blodtryck häromåret? Oj, jätterisk, måste ha hjälp att handla! Allergisk hosta i flera veckor? Respirator nästa! Fyller snart sjuttio år. Jestanes, kom och fixa en apoteksfullmakt åt mig! Det är förvånansvärt många som det är synd om i dessa riskgrupper, och som ideligen uppmanas att Ta Hjälp av Andra.

Men vem eller vilka ska hjälpa en befolkning där allt fler sätter sig i karantän och skriker på hemtjänst, städhjälp och all möjlig uppassning i hemmet? Efter fyllda sjuttio plus väntar tydligen en bekväm och ansvarslös tillvaro där man har rätt att ställa kompromisslösa krav på omgivningen, åberopande sin oerhört höga ålder. Jag undrar bara hur den krympande icke-risk-gruppen av modiga medmänniskor ska räcka till - framför allt till dem som redan tidigare varit berättigade till hjälp och nu behöver det ännu mer?

Tänk tanken att landet råkar in i en än värre kris - krig, naturkatastrofer, svältepidemi - och att nio hjälparbetare/soldater av tio vägrar att tjänstgöra, eftersom anser sig vara en riskgrupp (överviktiga, högt blodtryck, dålig kondition) och måste sitta still i karantän?

Jag längtar tillbaka till Landet Lagom, som Sverige en gång kallades, då vi inte höll oss med överdrifter, varken åt det ena eller andra hållet. Kanske var vi rentav mindre självupptagna då? Vad tror Anders Tegnell?

O ljuva karantän! Knacka innan du ställer matkassarna utanför.
 Fri bild från nätet.

Gems Weekly Photo Challenge: PLUGG

Skanstulls gymnasium på Bohusgatan, Stockholm.
Foto: Helge Zimdahl.

.

- "Ååå, mitt kära gamla PLUGG"!, kan man ibland höra medelålders och äldre personer utbrista i nostalgiska suckar, och med PLUGG menas det då skola, fast det ordet använde bara de riktigt gamla ("hur går det i skolan, lilla vännen?"). Som barn och tonåring var det plugg och PLUGGA, som gällde, och i sista ring HÅRDPLUGGA ikapp gamla försyndelser. Och när den absolut sista lektionen ringde ut, var man ganska mör efter tre år i den gamla PLUGGSKOLAN, som den benämndes efter studentexamens avskaffande år 1968. 

Roligare blev pluggandet när studierna fortsatte vid universitetet. Inga åttatimmarsdagar längre eller påtvingad undervisning i ämnen som man avskydde, utan fria ämnesval, trots att U68 hade införts några år innan. 

Fast fransk högskolegrammatik klockan åtta på måndagsmornarna lade sordin på helgernas nöjen. Då gällde det att plugga ikapp kvällen innan.

Med  Ronsjös grammatik vid pojkvännens skrivbord. Hösten 1971.

PLUGG är också slangord för POTATIS i den äldre stockholmsdialekten, men hör nästan till kategorin K-märkta ord idag. 

Min barndomsvän och hans familj odlar och säljer förstklassig PLUGG på sitt lantbruk i Östergötland, vars snyggt designade påsar jag ofta ser i storstadens butiker:

Detta bedrivs förstås rationellt och modernt med en imponerande uppsättning maskiner, men på Van Goghs tid och långt in på förra seklet var det här en vanlig syn i självförsörjningens tidevarv:

Vincent Van Gogh, Potatisplockerska, 1885.
Bild från Wikipedia.

Vissa framtidsspanare tror att vi är på väg tillbaka dit. 

Läs och se mer om veckans fotoutmaning på Sannas hemsida.