 |
| Tunna mobiler till salu. Fri bild från nätet (Telia.se) |
Jag har länge tänkt skriva ett surkärring-inlägg om dagens mobil-terror, och veckans tema hos Gems Weekly Photochallenge gav mig osökt tillfälle. Det är nämligen "TUNNA", och varje dag ute i vimlet kan jag studera hur omgivningen hanterar allt TUNNARE smartphones - på bussar, tåg, tunnelbana.
Numera är de så lätta och tunna att de utan vidare halkar ur användarnas händer och fickor, vilket dock inte bekymrar annonsören för "den galet tunna toppmodellen" MotoZ, en uppstickare på marknaden - "så tunn, så smart". Visserligen försedd med "lite vassa kanter på baksidan", men lite får man väl tåla om man ska ha den tunnaste (och dyraste) mobilen i X2000:s förstaklassvagn.
Ack, forna tiders telefoner! Jag längtar bakelit-tiden där barn jag pratat. Då var varje telefonsignal en oväntad och spännande dagens händelse. Och apparaterna varken flyttbara eller tunna.
 |
| Ett tungt och vördat föremål i hemmet. Fri bild från nätet. |
Ett jättebra bidrag till temat. Dessutom lärde jag mig ett nytt märke för mobiler - MotoZ, som jag aldrig hört talas om. Ska kolla länken, men namnet låter mera som en motorcykel- eller biltidskrift.
SvaraRaderaMoto Z är en Motorola-telefon. Jag har Motorola och älskar den! Fast jag har en annan modell, visserligen. Håller med om att de numer är så tunna att de är svåra att hålla. Jag har alltid fodral till min telefon, det blir stadigare. När mamma för något år sedan köpte ny telefon gjorde hon precis samma sak, hon gillar inte att använda pappas telefon som inte har fodral.
SvaraRaderaMobiltelefonen är ovärdelig och man måste ha fodral till den. Vad jag inte begriper är hur folk vågar ha sitt kreditkort liggande i fodralet. Däremot håller jag med dig om att det är rätt påfrestande att se alla dessa som promenerar och stirrar ner i sina mobiler och man riskerar att krocka, särskilt på tunnelbaneperronger. Och visst minns man tiden med den gamla hederliga telefonen...
SvaraRaderaJag längtar inte tillbaka till de fasta telefonernas tid, jag minns när jag bodde hemma och ville prata läääänge med kompisar vilket liv det blev på någon annan av syskonen eller mina föräldrar som kanske också behövde telefonen 😊. Fast att mobiltelefonerna blir så supertunna känns riskabelt, känns som de lätt kan gå av.
SvaraRaderaTänk, jag tycker tvärtom, att det är tråkigt att inte få växla ett par ord med någon av de andra i familjen, som råkade svara på de fasta telefonernas tid. T ex så minns jag att flera av mina vänner hade så himla trevliga föräldrar eller rentav ett syskon som man gillade varmt. Sådana spontana kontakter har nu försvunnit med mobilerna.
SvaraRaderaJa det ligger något i det du skriver men det finns för och nackdelar med allt.
SvaraRaderaJag är så innerligt tacksam över min mobiltelefon (som inte är särskilt tunn) eftersom alla samtal på den bara är till mig så jag slipper att prata med någon halvkändis som vill prata med maken. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå på stan och titta i min mobil samtidigt.
SvaraRaderaIngrid