 |
| Centralbadet, Stockholm, invigt 1904. Fri bild från nätet. |
Med hösten kläcks nya friskvårdsinitiativ och motionslöften. Dock ingen lätt sak i Stockholm, där det enda återstående alternativet i en allt trängre stad tycks vara glädjelöst joggande på asfalt. Större delen av stadens simhallar har varit stängda för reparation under flera år, och är det fortfarande. Och i de få tillgängliga förhandsbokar företag och arbetsplatser simbanor för sina anställda, varvid övriga besökare blir sittande på bassängkanten. Demokrati?
Under flera år kunde jag dock få plats i det vackra Centralbadets varma bassäng för en rimlig penning; högtidsstunder för en trött yrkesarbetande. Men med tiden blev buller- och fyllnivån med svensexor, möhippor, afterwork-firande och annat festande alltför stressande, så jag avslutade mitt klippkort i Centralbadet. Synd - för inget annat bad i Stockholm kan tävla i skönhet och litterära associationer (Stieg Trenter, Tragiskt telegram, från 1947):
 |
| I Centralbadsparken hörde Harry Friberg ett mystiskt ljud bakom en pelare. Bild från nätet. |
Var det ligger någonstans? Nej, det tänker jag inte berätta. Med risk för att stadens företag bokar upp banorna i förväg där också.
"Natare necesse est" (att simma är nödvändigt).
Så det blev så pass stökigt på Centralbadet att du inte ville fortsätta att gå dit? Trist! Men du har hittat en annan simhall. Jag kan nästan gissa... Men jag säger inget! Jag vill inte heller att fler skall komma dit. Trevlig helg!
SvaraRaderaHälsningar
Birgitta
Ja, jag upptäckte att jag trivs bäst i bad där man ägnar sig åt den huvudsakliga verksamheten, även om inramningen inte är så vacker som på Centralbadet. För att slippa partystök bör man infinna sig redan när de öppnar på morgonen, enligt receptionen på Centralbadet, och jag orkar bara inte simma kl 7.30 på fastande mage.
SvaraRadera