Fullsatt i kyrksalen

   Fortuna, livets Hjul, som har en central betydelse inom hinduismen.

Inte sedan teologen Krister Stendahl återvände till Sverige från USA i mitten av 1980-talet för att tillträda tjänsten som Stockholms stifts biskop har jag sett en sådan hängiven kyrksamhet som i Oscarskyrkan idag. Under dess nygotiska välvda tak strömmade människomassorna in och fyllde de 1250 platserna. Man slogs om de sista bänkarna på de båda läktarna, vantar, halsdukar och programblad yrde i luften och ner på golvet medan förväntan låg som tjock rökelse i luften. Vadan detta?

Jo, församlingen bjöd på en gratiskonsert av Carl Orffs "Carmina burana" - en grandios tillställning med 150 korister, tre solister och Stockholms ungdomssymfoniker. Kan man säga att ett 115-årigt kyrkotak lyfte sig, så var det idag under framförandet.

Kantaten, komponerad mellan 1935 och -36, är baserad på texterna i en medeltida diktsamling, som återfanns i ett benedektinkloster i Bayern år 1803. De 246 dikterna, varav 25 är tonsatta av Orff,  är skrivna på latin, lågtyska och provencalska, och härrör från 10-, 11- och 1200-talet. Redan inledningstakterna i kantatens första sats - "O Fortuna" - går rakt in i själen som ett rytmiskt expresståg och besjunger livets obeständiga och nyckfulla lyckohjul. Men i verket finns även mycket romantik, burlesk humor och naturlyrik, som bidragit till dess popularitet och tillgänglighet.

På en Youtube -video kan man avlyssna "O Fortuna" och samtidigt njuta av vackra målningar av William Turner. 

Interiör från Oscarskyrkan, ritad av Gustaf Hermansson, och invigd 1903.
Bland de vackraste detaljerna är de målade glasfönstren.