Spelande vildkalkon. Foto: Vince Pahkala, från Wikipedia.
Julhelgen nalkas, sakta, men obönhörligt; det hjälps inte att naturen leker vårdagjämning med gröna gräsmattor och plusgrader. Det kommer ändå bli juldagsmiddag på fredag med två inbjudna gäster, varav en önskat sig en meny på engelska. Det vill säga "stuffed turkey" med brinnande plumpudding till efterrätt. Den sistnämnda bidrar hon själv med i bagaget. - "Well, excellent!" som Hugh Grant brukar utbrista i sina filmroller. Och lättad över att slippa griljera skinka gav jag mig ut på kalkonjakt redan i början av december.
- "Kalkon? Näää, det har vi inte. Fast... vänta ska jag höra med chefen. Oj, han är visst på lunch, kan du vänta tills han kommer tillbaka?"
- "Förlåt, sade du kalkon?? Ja, det hade vi till Thanksgiving, du är för sent ute."
- "Tyvärr, men kan du inte ta en anka eller gödkyckling i stället?"
- "Vi kanske får in kalkon till jul, men i så fall är de på minst 5 kilo".
Efter några dagars rundspring retirerade jag hem till datorn. Webben! Är lösningen på alla problem. Och - se där - Coop.se erbjöd kalkon i normalstorlek à 3,5 kilo.
Klick, klick! Registering av medlemskap. Läsa villkoren för webbshopping. Men vad står det här? Man måste handla för minst 500 kr plus hemköringsavgift à 49 kr. Där rök den chansen, vilket bekräftades av en vänlig kvinna i Coops kundtjänst. - "Vi är bara tre personer", kved jag, "måste jag äta kalkonrester i flera veckor?"
Beklagar, men hon skulle försöka ta reda på om någon Coop-butik i närheten sålde mindre kalkoner och återkomma. - "Jovars", tänkte jag skeptiskt.
Spänningen stiger... Ska det bli något på faten??
Nu hade två veckor av kalkonjakt förflutit, och jag började desperat attackera stadens saluhallar. Stod två gånger vid disken i Hötorgshallen och bönade om en lagom stor kalkon för tre personer och möttes av ogillande blickar när jag ratade de plockade döda kalkonerna som mest liknade gödgrisar.
- "Har du inte fått tag på någon kalkon ännu?" frågade min väninna, som redan hade plumpuddingen fix och färdig.
Nej, men en morgon vaknade jag i ottan av en ihållande mobilsignal. - "Hjälp, vad har hänt?" hann jag tänka innan jag möttes av Coop-damens pigga röst: - "Det fanns faktiskt trekilos kalkoner hos".. Och så en lång uppräkning, som avslutades med "... och så hos Coop i Södertälje".
Jag tackade och återgick till de förvirrade drömmarna.
Men "allt kommer till den som kan vänta", som min mamma brukade säga. När jag väl givit upp jakten och börjat snegla på alternativ, så träffade jag Helge af Ingelsta. Årets lyckligaste möte ägde rum vid disken hos Hemköp på Karlaplan. Där låg han, plockad och urtagen, i sin kostym av vacuumförpackning tillsammans med kompisarna från Ingelsta kalkonfarm. Och ingen var den andra lik i storlek och vikt, och mest individanpassad var Helge själv - 2,965 kilo - innan han drabbades av sitt olyckliga öde: att bli mat åt tre hungriga bibliotekarier.
Välkommen till bords!
Jag hoppas att han hade ett lyckligt liv dessförinnan på Ingelsta gård i Österlen! Men jag kan inte förstå varför det ska vara så svårt och krångligt att köpa julkalkon i en storstad med 976 799 invånare?
💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓
GOD JUL till mina läsare och följare, vad ni än har på julmenyn!
Ja, det var då för väl att ni fick er kalkon till slut. Hoppas den smakade bra. Plumpudding har jag nog aldrig ätit. Är det gott?
SvaraRaderaJag brukar fira julafton med familjen (dock ej i år). Jag vill ändå alltid ha en egen skinka att äta av de kommande dagarna. Billigt, bekvämt och gott. Men nu börjar det bli svårt att få tag på rimmad skinka, som inte är jättelik. I år hittade jag en på 2,2 kg lättrökt. Den var helt ok. Jag ugnsbakar den och fryser sedan ner halva, som får vänta till nyårshelgen.
Den första butik jag kom att tänka på angående kalkon var Ingelsta kalkon på Humlegårdsgatan. Gick in på deras hemsida och fick se att de lägger tyvärr ner butiken.
God fortsättning, Birgitta, och tack för din kalkonresearch! Inte förvånad över att Ingelsta-butiken stänger ner i dessa kristider, de är långt ifrån ensamma om det.
RaderaKan berätta att varm plumpudding indränkt i cognac med kall vaniljglass är kanon gott. Dock rätt omständlig att tillaga. Men en av gästerna medförde egenhändigt tillverkad, och den flamberades till och med.