En fönstertittares bekännelser

Invånaren okänd. Fri bild från nätet.

Alla har vi våra dolda hemligheter och laster, och nu kliver jag ut ur garderoben och meddelar omgivningen min: Jag är en hängiven fönstertittare. Inte bara i mina egna fönster, utan även i andras, med en faiblesse för upplysta pyntade julfönster, betraktade utifrån, gärna via ett bussfönster på rundtur genom stan (linje 4 är min favorit). 

Detta hänger samman med mitt stora intresse för heminredning och mysiga miljöer. Alltid på jakt efter nya idéer och med evighetslånga pågående projekt  hemma. När jag kör fast, tar jag gärna en kvällspromenad och beundrar andras lösningar på gardinupphängningar, hylluppsättningar, blomsterkrukors placering och annat som kan beskådas genom upplysta fönster. Ibland blir jag stående, alldeles hänförd, tills ett argt ansikte uppenbarar sig och persienner fälls ner med en smäll. Skamset traskar jag vidare, och undrar om jag ser ur som en typisk inbrottstjuv på rekognosering (= medelålders tant i täckkappa och fotriktiga skor?).

Men aldrig hade jag anat att trådgardiner i ett smalt fönster är så himla snyggt. Eller att man i brist på äkta vara kan skapa egna (fusk-) fönsterspröjs hemma. Och vilka krukväxter som trivs bäst upphängda intill eller på ett fönster i norrläge.

Nej, jag har lärt mig mycket av mina fönsterpromenader, men gör allt för att hålla dem på en diskret och hänsynsfull nivå. Trots att jag inte kan låta bli att undra över innehållet i de välfyllda bokhyllor som syns skymta bakom tyllgardinerna.

Fri bild från nätet.

Narva år 1700 och Budapest 1944-45

Narva 1700. Målning av Gustaf Cederström, 1905.

Finns det någon förbindelselänk mellan Karl XII:s seger vid Narva år 1700 och Raoul Wallenbergs behjärtansvärda insats i Budapest under andra världskrigets slutskede 1944 och 1945? Ja, på Armémuseet i Stockholm uppmärksammas de båda svenskarna krigiska respektive humanitära insatser.  Den förstnämnde med en formidabel utställning om karolinernas triumf i Narva och hur den mottogs och firades i Stockholm året därpå (1701). Raoul Wallenberg, däremot, har begåvats med en mer permanent plats i museet, då man inrett en kopia av hans tjänsterum på andra våningen, där han står "i egen hög person" vid sitt skrivbord och talar i telefonen.

Båda var hjältar av sin tid och båda ådrog sig en förtida död genom sina handlingar, men Karl XII fick en kunglig begravning, och vilar nu i en ståtlig sarkofag i Riddarholmskyrkan. Var Raoul Wallenbergs stoft befinner sig - efter att ha dödförklarats av ryssarna i juli 1947 - vet ingen idag.

Svenskarna i Narva vann segern med hjälp av musköter, värjor och bajonetter samt en gynnsam snöstorm, som föll svenska karolinerna i ryggen. Den ensamme diplomaten i Budapest vann sin seger genom att rädda mellan tiotusen till hundratusen judar undan förintelsen i Ungern. Hans två förnämsta vapen var dels de förvärvade byggnaderna med svensk immunitet ("svenskhusen"), dit hotade och förföljda  kunde ta sin tillflykt, dels de svenska skyddspassen, som utfärdades i allt snabbare takt. För första gången fick jag se ett autentiskt exempel på dessa berömda pass:

Överlämnandet av dokumentet skedde ofta i Budapests offentliga miljöer, och sköttes av Wallenbergs medhjälpare, Miklos Magasdi, en av de sista som såg honom i livet i januari 1945. Överlämnandet var förknippat med stor fara för alla inblandade parter, och Magasdi använde sin slitna trenchcoat för att signalera budskap till de människor han skulle möta 

"Om rocken bars knäppt och med det tillhörande skärpet knutet innebar det att de befann sig i fara och att överlämningen av skyddspasset skulle ske vid ett senare tillfälle. Om han bar rocken hängande över axlarna betydde det att mottagaren skulle stanna där han eller hon befann sig och att Miklos Magasdi skulle komma dem till mötes när det var säkert att överlämna skyddspassen. Om rocken viktes över underarmen betydde det att han ämnade att möta upp mottagaren för att överlämna skyddspasset. Ofta förvarades skyddspassen inuti en ihopvikt dagstidning. När det var dags att överlämna dem böjde sig Miklos Magasdi fram till mottagaren och bad om eld till en cigarett, varpå han samtidigt lämnade tidningen i mottagarens förvar."   

Citat från denna webbsida.

Magasdis ungerska rock

Mot bakgrund av dagens politiska verklighet kan man undra om Wallenbergs skyddspass skulle ha respekterats i dagens Ungern? 

Knappast. Viktor Orbán skulle personligen rivit sönder dem med egna händer. Men tack och lov så behöver inte Raoul Wallenberg uppleva det!