 |
| - "Håll er till saken!" Fri bild från nätet. |
Det finns de som hävdar att i hälsofrågor kan mänskligheten indelas i två kategorier: Sjukdomskramare, som upplever livets högtidsstunder i ett överfyllt väntrum, och hälsokramare, som in i det sista hävdar att de inte alls är sjuka och behöver några mediciner. Jag förstår nu att jag hör till den sistnämnda kategorin, men det är inte alls bra. Då kan man bli grälad på av en regelstyrd läkare, ung nog att vara ens barnbarn. Det hände mig idag, när jag var fräck nog att ta upp en annan åkomma än den jag från början sökt för. Så gör man bara inte!
Ty trots allt prat om "en holistisk hälsosyn", så har jag som lågutnyttjare av vårdcentralens tjänster äntligen förstått att man talar om en krämpa i taget vid läkarbesöken. Hjälps inte om du kommer in med bruten fotled (eller som i mitt fall, ett hudutslag) om doktorn planerat den utmätta tiden till att diskutera blodtryck och blodfetter. Kom tillbaka om en vecka, så blir du gipsad! I dagens sjukvård är människokroppen indelad i sektorer, vars olika delar läggs ut på (tids-)anbud, i likhet med byggindustrin. Undra på att väntrum och väntetider oupphörligen fylls på och patienterna aldrig blir färdigbehandlade! Och då bad jag bara om en remiss till en hudklinik, en tvåminutersfråga.
Ack, forna tiders sjukvård. Jag minns min pappas tjänsteläkare, som på 50-talet även tog emot familjemedlemmarna. Den vänlige doktor W., som innan han lyfte pennan från receptblocket, vände sig om och frågade: -..."Och var det någonting mer?". Man gick lättad och nöjd därifrån, och besvärade honom inte igen under överskådlig tid.
Med dagens programmatiska syn löser man inga sjukvårdsköer. Kanske är det ekonomiskt lukrativt att tvinga relativt friska människor att springa oupphörligen till vårdcentralerna med olika symptom, men i slutänden måste det trots allt bli en förlustaffär. Om inte för andra, så för patienterna och skattebetalarna.
 |
- "Doktorn tyckte jag borde träna mer!" Fri bild från nätet |
Så rätt du har uppfattat sjukvården!!
SvaraRaderaJag har totalt gett upp! Jag har en kronisk sjukdom, dessutom kroniska sjukdomstillstånd, men jag går ALDRIG frivilligt till läkaren igen. Jag klarar inte av slit-osläng mentaliteten där längre. Jag är en kropp och ett psyke, allt hänger ihop. Man kan inte på ett läkarbesök ta upp ett akut problem o sedan fråga efter provsvaren och få svaret: det har vi inte tid att ta, du får boka en ny tid. Jag känner mig så nonchad att jag nu helt undviker att ta kontakt med sjukvården. Så länge jag står på benen o kommer upp ur sängen på mornarna så får det gå, visst är det hemskt? GLAD PÅSK, det låter cyniskt, men det är mycket ärligt, hoppas du mår bättre
SvaraRadera