Särintressenas huvudstad

 

Stockholmsvy som inte kräver allsång. Fri bild från

I Stockholm är vi väldigt duktiga på att odla särintressen, och någonstans har någon - politiker, myndighet, festgeneral - bestämt att  stockholmarna ska ha roligt nästan jämt, även om de inte är roade alls. Det kallas för folkfest och utgör bröd och skådespel åt folket, som den romerske poeten Juvenalis uttryckte det på 100-talet e Kr. Så länge magen var full och gladiatorspelen pågick klagade inte folket, utan översåg med bristen på makt och frihet. Tänk att så lite har hänt sedan dess!

Dagens skådespel äro legio. Sedan slutet av förra året, 2025, har dessutom en grupp aggressiva antisemiter fått tillstånd att blockera vitala delar av innerstaden varje lördag eftermiddag, då bussturer stängs av eller dras om. Polisens tillstånd gäller ad infinitum, och inte ens en pågående vapenvila i Gaza kan upphäva det. Det kallas Palestina-aktivism och påminner mycket om 1970-talets Vietnam-variant - samma skägg, samma trasiga jeans. 

Därtill alla dessa utomhuskonserter med sina höga ljudvolymer, dag som natt,  springlopp i olika varianter, f n ett halvdussin, och diverse olika utomhusfester med betalinträde till öl och grillos, jazzfestivaler,  ett återkommande kortegeåkande av kungaparet, karnevaler och festivaler etc. Inte ens de romerska kejsarna var så uppfinningsrika, utan stack emellan med ett och annat krig då och då, så Roms invånare fick vila ut. 

Som boende i Stockholms innerstad känner man sig ockuperad och instängd, och det enda vapen man kan göra motstånd med är ett par hörselskydd av byggjobbarmodell och en påse öronproppar, i väntan på att balkongen ska bli användbar igen. Tills dess åker jag en tur till Helsingfors för att uppleva hur en huvudstad kan ta sig ut när den är som bäst och tackar de sansade finländarna för det!