fredag 7 juni 2019

Rosor, kyssar och döden. Fritt efter Maria Lang




Galärvarvskyrkogården, våren 2018.

Så här års brukar mycket av min tid ägnas åt att sommarplantera och försköna släkt- och familjegravar på olika kyrkogårdar i stan. Länge hade jag tre stycken på tre olika kyrkogårdar att ta hand om, och jag for runt som en skottspole  med plantor, krattor, spadar och näringsflaskor. Nu har en kusin tagit över ansvar och gravbrev för en av dem och sköter den med all ära. Dock återstår två, varav en på 240 x 120 meter, som är tämligen växtkrävande.

När jag står där på knä, gräver och vattnar, så brukar jag för det mesta vara ensam på kyrkogården. Att hedra sina avlidna nära och kära med regelbundna besök och kärleksfull blomsterplantering blir allt mindre vanligt bland stressade storstadsbor. Man har händerna fulla med de ännu levande, och en minneslund är väl alldeles utmärkt att kasta ner askan i. Då har man ingen gravplats som måste vårdas och skötas - så bra! Och de avlidna minns man väl ändå. Eller påminner sig om då och då.

Stackars dem! Själv vill jag inte vara utan dessa kära plikter, och de tysta samtalen som jag för med anhöriga som betytt så mycket för mig. Jag tror och känner att de lyssnar och förstår i mycket högre grad än de flesta andra ovan jord. Dessutom vet jag vart jag själv ska ta vägen en dag. Inte kastad i någon grässlänt bland andra okända människor, utan bland mina allra närmaste. 

Som storstadsbo har man tillbringat större delen av sitt liv i trängsel och anonymitet, och det vill man inte ta med sig ända in på kyrkogården. 




Sista bostaden, smyckad för sommaren.








2 kommentarer:

  1. Så fint att du tar dig tid till detta och så vackert du har gjort. Jag har en familjegrav på Adolf Fredriks kyrkogård. Där ligger min mamma, pappa, ett syskon och släkten på pappas sida. Där skall jag väl själv hamna en dag. Den sköts enligt avtal av kyrkogårdspersonal, men de planterar inte några blommor. En kusin till mig har planterat en buske. Sedan har jag ytterligare en grav med släkt på min mammas sida här på Lidingö. Den sköts av en annan kusin. Det var först efter mammas bortgång, som jag började besöka graven på Adolf Fredriks kyrkogård. Nu går vi dit varje år och tänder ett ljus. Har man som du och jag gravarna i närheten av bostaden är det ju alltid lättare att sköta eller åtminstone se till dem.

    SvaraRadera
  2. Tack för dina ord, Birgitta! Ja, närheten till kyrkogården har stor betydelse, och där har jag stor fördel som kan transportera mig dit på cykel med plantorna i cykelkorgen. Lidingö kyrkogård ligger fantastiskt fint vid Kyrkvikens vatten. Min f.d. svärmor har sin grav där. Hon växte upp på Elfviks gård, som hennes morfar sålde till kommunen.

    SvaraRadera

Vive le roi!

  Carl XVI:e Gustaf, 2023.  Foto: Bengt Nyman, Vaxholm. Från Wikipedia.se. Ingen har väl missat att vår konung, Carl XVI:e Gustaf firar guld...